Norr om kyrkan i Burträsk ligger en mindre gravsten, som vid en första anblick inte tycks så märkvärdig. Det är först när man läst inskriptionen som man inser att här vilar en person som levde under tre århundraden.

Maria Katarina Andersson, född Olofsdotter, föddes 1799 och dog 1901 i en ålder av 102 år. Hon har gått till historien som ”Brannberglikälinga”, en kvinna som levde ett för sin tid exceptionellt långt liv. Det var ett unikt liv, kantat av hårt arbete och knappa förhållanden.

Maria Katarina föddes den 19 februari 1799 i en nybyggarfamilj i Hällfors utanför Burträsk. Hon fick tidigt börja arbeta som piga, bland annat i Ljusvattnet. Där mötte hon också sin blivande man, den åtta år yngre bondsonen Olof Andersson.

Efter några år i Ljusvattnet bosatte sig paret på ett mindre torp i Brännbergsliden. Förutom vad det lilla jordbruket kunde ge så arbetade Olof med bland annat tjärbränning. Han beskrivs som en riktig arbetskarl, ”bred mellan axlarna och med armar och ben som telefonstolpar”.

Maria Katarina och Olof fick sex barn, en son och fem flickor. I Brännbergsliden levde familjen ett strävsamt liv långt från överflöd. I kyrkboken från 1863 finns en anteckning om att hemmet var fattigt, och det innan de svagår som kom några år senare. Maria Katarina avslutade också sina dagar som ”inhyseshjon” hos en av sina döttrar, vilket innebar att hon saknade möjlighet att klara sig på egen hand.

Möte med ryska soldater

Under sin levnad hann Maria Katarina uppleva både krig och fred. I en berättelse skriven av signaturen Don José, Josef Nyström, återges ett möte mellan Maria Katarina och några ryska soldater.

Händelsen utspelade sig när Maria Katarina var i tioårsåldern och hade följt sina föräldrar till Burträsk. De satt vid vägkanten när en grupp ryska kosacker kom. En av soldaterna bestämde sig för att skoja med den unga flickan. Han stannade till, böjde sig ner över Maria Katarina och tog av hennes huvudbonad och satte den på hennes knä istället.

Enligt Don José var detta ett av alla de minnen som Maria Katarina hade från krigsåren i början av 1800-talet och som hon kunde återberätta 90 år senare.

Som hundraåring hade hon aldrig besökt någon läkare och ”hon var då ett under av spänst och hade kvar sina själsförmögenheter ograverade”.

Under sin levnad hann Maria Katarina även uppleva sex regenter på den Svenska tronen. När hon somnade in den 1 juli 1901 lämnade hon efter sig fyra släktled.

Text: ULF WIKSTRÖM

Reportaget har även publicerats i tidningen Västerbottens Mellanbygd 7 juni 2012.