Nu är det slut på hängmattehäng och dragande av gräsklippare för hösten är här! Förutom att man kan plocka bär och svamp, och kanske jaga lite, så är det också en tid för att mysa i sofforna med en maffig bok medan de levande ljusen fladdrar i de mörka vrårna.

Någon, jag vet inte vem, har sagt att riktigt bra barn- och ungdomslitteratur kan läsas av alla och här är en riktigt bra ungdomsroman som egentligen är tidlös, nämligen ”Jellicoe Road” av Melina Marchetta. Det är få som har skildrat tonårens smärtsamma, hudlöst sårbara identitetssökande och den enormt sega vänskap som bildas under de här åren som australiska Marchetta. Så välskriven. Så spännande.

Två bilar frontalkrockar på Jellicoe Road. Alla vuxna dör. På vägrenen försöker tre svårt chockade tonåringar, Tate, Narnie och Webb fatta vad som hänt. Efter en liten stund kommer Fitz på en stulen cykel och inser snart det allvarliga i situationen. Från den stunden svetsas de samman för all framtid. Tjugo år senare överges elvaåriga Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Hon hamnar på en internatskola och utan att avslöja något så flätas hennes liv samman med olyckan på Jellicoe Road. Läs!

Den som känner mig på riktigt vet att jag är en Crime Noir-fan av stora mått. Jag har Raymond Chandlers samtliga böcker i min bokhylla, och bredvid dessa godbitar står James Ellroys mästerverk ”Svart dahlia”. Så när jag då kunde lägga vantarna på James Crumelys svärtade noirpärla från ett midvinterkallt amerikanskt 70-tal – ja, då var jag i sjunde himlen. Vad boken heter? Lägg titeln på minnet: ”En sista riktig kyss”. Låt inte titeln avskräcka er. Det här är sunkigt, hårdkokt och svart, svart, svart.

Vad vore hårdkokta deckare med klass utan en privatdeckare? Så in på scenen kommer han, Sughrue, som ska leta reda på en nedgången författare till en lika nedgången kalifornisk bar. Sughrue hittar författaren och i vanliga fall skulle Sughrue håva in pengarna för utfört uppdrag och dra vidare mot solnedgången, men… På baren jobbar den sorgsna Rosie som har en försvunnen dotter. Hon försvann under hippieeran in i det drogindränkta San Fransisco. Sughrue och författaren bestämmer sig för att spåra dottern. För att komma med en klyscha: det blir en färd in i mörkrets hjärta. Det är ett 70-tal som är lååångt från glam och discoglitter.

Tidigare i sommar skrev jag i en krönika i Norran om självbiografier och jag fortsätter på det spåret med att tipsa om en otroligt spännande författares två självbiografier. Det är brittiska Jeanette Winterson som för 30 år sedan gav ut en egensinnig självbiografi om sin märkliga och svåra uppväxt i ett strängt frireligiöst hem där en psykiskt sjuk adoptivmor dominerade flickans värld. Boken heter ”Det finns fler frukter än apelsiner”. Den andra boken, ”Varför vara lycklig när man kan vara normal” kom ut i höst och handlar om samma historia, men ur ett annat perspektiv. Den första boken är en uppgörelse ur barnets perspektiv, ett barn som längtar så mycket efter sin riktiga mamma att det gör ont. Den andra boken handlar om att försonas. Winterson vill med sina böcker förlikas med det som gör ont i livet för att komma vidare.

Ingen kan väl påstå att Winterson är en lättkonsumerad författare, men hon är så rolig, så otroligt beläst och rakbladsvass i både tanke och ord att det är väldigt roligt att läsa hennes böcker. Winterson skriver om svåra ämnen. Ja. Men det blir aldrig outhärdligt Norén-tungt. Hennes härliga galghumor gör det tvärtom till en underhållande och njutbar läsning. Hon skriver väldigt olika böcker, så man ska inte tro att man vet vad som väntar när man läst en bok och öppnar en annan. Men just de här två hör samman och jag tycker att det är väldigt spännande att se hur hon får ihop barnets och den vuxnes olika perspektiv. Här kan man tala om att skrivandet är en helande process och jag hoppas att det kan väcka en lust och längtan hos den som läser att på sitt eget sätt göra något liknande. Att förstå och förlikas med de sår och ärr som livet ger en. För Winterson ledde ”Varför vara lycklig när man kan vara normal” till att hon träffade sin biologiska mor. Något hon längtat efter i hela sitt liv.

Varför inte gå till ditt bibliotek och låt fingrarna glida på bokryggarna över höstens nyheter?
Burträsk bibliotek har öppet:
Måndag 10-12, 13-19
Tisdag 10-12, 13-17
Onsdag 10-19
Torsdag stängt
Fredag 13-16

Text: Liselotte Engman