Tysklands ekonomi är urstark. Det ekonomiska dragloket för hela Europa. Vad är det då som gjort landet så starkt? Läs Rolf Hedquists senaste krönika.

Det handlar om flera samverkande faktorer. De stora industrierna förstås med starka varumärken som Volkswagen, Siemens, Nivea, Adidas. Men den tyska ekonomin vilar inte alls enbart på de stora företagen. I själva verket finns det en uppsjö av företag som är ganska små och okända för majoriteten svenskar. De är dessutom utspridda över hela landet.

Det som kännetecknar stora företag är att de hela tiden söker minska sin personal genom rationaliseringar. Detta gäller inte alls för de små företagen. De har andra framgångskoncept.

För det första levererar de produkter med hög kvalitet. Ofta användaranpassade. För det andra är de specialiserade och har mycket höga krav på personalens kompetens. För det tredje nyttjar de internet och sociala medier för sin marknadsföring och kundkontakt. För de har en global marknad.

Inte sällan är det flera generationer som jobbar tillsammans i ett företag. Man känner yrkesstolthet och glädje över att bo på en plats som upplevs tilltalande, kanske sedan flera generationer. Kraven på hög utbildning och specialisering är höga.

Internetmarknadsföring och kundkontakt över nätet ställer helt andra krav än den traditionella annonseringen. Här gäller det att nyttja nyckelord så att den som söker information får en träff högt upp på den första sidan som visas i datorn. Dessutom måste informationen vara så utformad att den som söker stannar kvar på hemsidan och faktiskt beställer. Möjligheterna till global kundkontakt är hisnande goda om de används på rätt sätt, genom exempelvis sociala medier.

Tyskland har låg ungdomsarbetslöshet, 7,9 %; lägst i EU. Det finns många förklaringar, men en är att man har en omfattande lärlingsutbildning.

Vad kan då Burträskbygden lära av detta?

För det första har man i Burträsk några företag som är små, specialiserade och som håller hög kvalitet. Det är trä, glas, sten och ost i första hand. Träindustrin har gamla anor (liksom osten) Ett fint exempel på utsökt hantverk är kyrkan i Burträsk där inredningen ännu efter snart 70 år inte bara är elegant designad utan också är närmast opåverkad av tidens tand.

För det andra är det generationer av skickliga snickare och ystare som håller kvaliteten vid liv och som möjliggör en produktion som når långt utanför närområdet. (Västerbottensosten (som hette Burträskost när jag var barn!) borde ha en marknad långt utanför landets gränser.) WB-trä och Lappvattnets snickeri har sin huvudsakliga marknad söder om Dalälven har jag förstått.

Hur sköter man då marknadsföringen via internet? Slår man på snickeri kommer Lappvattnets snickeri på andra plats på första sidan. Trä special, snickeri trä ger plats 5 och 6 för WB trä på första sidan. Limträger som respons Martinsons på första sidan. Inte illa! Slår man på fönster trä kommer inte Snidex upp däremot. Gravsten ger två träffar för Norrsten på första sidan.

Men slår man på trä utbildning hittar man varken Burträsk eller Skellefteå. Däremot Linnéuniversitetet, Mittuniversitetet och åtskilliga folkhögskolor och YH-utbildningar.

Slutsatser som jag gör är att träföretagen i Burträsk sköter produktion och marknadsföring på ett acceptabelt sätt. Produktionen löper på, man bygger ut och nyanställer. Men Skellefteå kommun kan göra mera när det gäller utbildning.

Man har egentligen ett guldläge när det gäller utbildning inom träområdet i Burträsk. Förstklassiga företag, ett träforskningscentrum i Skellefteå som tillhör Luleå tekniska universitet. Vidare en gymnasieskola där man utbildar elever inom träområdet, en designhögskola av verklig världsklass i Umeå, där också skogsdelen av SLU finns. En lärlingsutbildning i Burträsk inom träområdet skulle kunna bli ytterst framgångsrik. Såväl företagens som ungdomarnas fortsatta utveckling skulle gynnas.

Här har jag tagit upp träområdet särskilt. Men det finns säkert andra områden som kunde utvecklas vidare enligt det tyska konceptet.

Boendemiljön i Burträskbygden är tilltalande. Det har jag påpekat särskilt i tidigare krönikor. Här slår man det mesta i Tyskland

Krönikör: Rolf Hedquist, Villvattnet