Bilden: Utsikt över sjön vid Storsävarträsk. Infälld i bilden artikelförfattaren Rolf Hedquist.

Under hela den tid som vi har bott i Villvattet (sedan 2002) har jag tänkt göra en långtur med häst och vagn. Åren har gått och den 5 november 2015 blev det äntligen av.

Kl 7.45 gick starten från Villvattnet, med två vältränade hästar framför vagnen, som var lastad för utflykt. Via Långträsk, Tallträsk och Forsliden travade vi till första anhalten vid en sjö strax söder om Illvädersträsket. Rast och lite fika i solen. Vägen lagom krokig, mjuk efter att varit frusen, liten svag vind och helt underbart.

Efter rasten vidare söderut och småningom vägen norr om Storsävarträsk som bjuder på vidunderlig utsikt över en sjö som kan tävla med Villvattnet i skönhet. Långrast med älgköttsoppa vid Lappsjön.

Hästarna frånspända och bjuds hö och vatten. Rastplatsen ligger på ett smalt näs mellan de två sjöarna. Höstsolen värmer och luften är klarare än kristall.

Från LappsjönVidare går färden mot Granöträsk, 49 km från starten, där det blir choklad för folk och bara vila för hästar. Sista etappen via Gorkuträsk, Tallträsk, Långträsk. Hemma igen 16.15; då är lyset tänt på vagnen. 73,2 km blev det.

Naturen bjuder på det finaste: 38 (!) sjöar passeras, ömsom myr och låglänt, ömsom högt med utsikt på många mil. Lagom bred väg. Ett enda möte med bil! Hästarna travar med spetsade öron och allt är ofattbart fint.

Med på resan var förutom jag själv, Valborg Hedlund och min fru Ylva.

Det är 50 år sedan jag körde så här långt med häst på en dag och det var i det militära, Strömsholm, Armens rid- och körskola och K4 i Umeå. Jag undrar om det är någon annan som kört längre på en och samma dag sedan dess.

Hästens måttliga tempo, jämfört med bilen, den totala upplevelsen att vara i naturen på vagnen med vinden och solen i ansiktet ger tillfälle att verkligen njuta av resan. Dessutom är det ju en utmaning att köra hästarna så att de inte blir helt uttröttade och att det ändå går undan.

För 10 år sedan red jag med min fru i Frankrike. Det var otroligt fint. Detta var ännu bättre.

Rolf Hedquist, Villvattnet