I tisdags träffades ett antal burträskbor för att informera sig om flyktingsituationen i Burträsk och vad man kan göra. Rektorn på Edelvik Per Larsson menade att någon kris kunde han för sin del inte se i Burträsk; flyktingarna syns inte på gatorna i Burträsk i nämnvärd utsträckning.

Jag tycker nog inte heller att Sverige befinner sig i en flyktingkris. Europas mest glesbefolkade land behöver invandrare om landet inte ska stagnera. Migrationsverket har nog kris dock. Resurserna är inte dimensionerade efter den stora inströmning som nu sker. I många kommuner är det nog också kris eftersom man plötsligt har så många fler barn som ska gå i skolan. Resurserna räcker inte till om man ska följa skollagen till punkt och pricka.

I år väntas ca 150 000 flyktingar och andra invandrare komma till Sverige. Det är mer än antalet barn som föds i vårt land på ett år (ca 100 000). Regelverk för myndigheterna är inte alls dimensionerade för en så stark befolkningstillväxt på så kort tid och då blir det problem så klart. Å andra sidan kanske man ska omformulera en del regler så att det går lite lättare att absorbera alla som vill hit. För det är ju ett bra bevis på att Sverige är ett bra land att bo i, när så många vill komma hit!

Vi som satt vid mitt bord på Edelvik på tisdagskvällen upprördes över att det tar så lång tid att få besked om man får stanna i Sverige eller om man ska utvisas: ett till två år! För var och en är detta en väldigt lång tid av ovisshet, och för ett barn en evighet.

I medeltal tar det sju år innan en flykting som kommit till Sverige får ett jobb. Det är ett fruktansvärt slöseri med energi och resurser som varje person bär med sig. Nu talas det om snabbspår för högutbildade, t.ex. läkare och det är bra, för vi har en tydlig läkarbrist. Men varför inte ha snabbspår för alla!?

Det är lätt att se flyktingarna som ett problem, även om det mest är för myndigheterna. Men de innebär ju också en möjlighet för vårt land.

För det första innebär det att vår högkonjunktur blir långvarigare, eftersom så mycket pengar pumpas uti byggnationer, mat, kläder, anställda inom vård och omsorg.

För det andra innebär det att de skolor som har varit på fallrepet får nya elever och kan växa. Så är det i Lövånger vittnade kyrkoherden om i tisdags.

För det tredje innebär det att den allmänna kunskapsnivån höjs, eftersom många syrianer är högutbildade. I Södermanlands län är LÄNETS kompetensnivå höjd med nyanlända flyktingar!

För det fjärde innebär det att nya kompetenser tillförs vårt land, i många fall utan att vi har behövt sörja för deras utbildning, annat än viss vidareutbildning i svenska språket. Det är med andra ord rent lönsamt att ta emot flyktingar, särskilt vuxna, färdigutbildade.

För det femte ökar vi vår befolkning i ett nafs, vilket behövs om vi ser till hur glest befolkat Sverige faktiskt är. Men det gäller förstås för oss som bor i relativ glesbygd att göra vår bygd så välkomnande och attraktiv att man faktiskt vill stanna. Att döma av tisdagens möte på Edelvik finns en god vilja hos många.

Vi ska veta att många som kommer aldrig har sett snö, att de tycker skogen är kuslig och skrämmande och att den befolkas av vilda djur som är hotfulla och kanske livsfarliga; björn, varg, lo, älg och ren.
Det finns säkert många fler fördelar, bland annat att man kan få in personer i sitt företag som talar språk som vi inte behärskar och känner till en kultur som vi inte gör. En uppenbar fördel för exportinriktade företag.

I en liten ort som Burträsk, där många känner många, borde möjligheterna vara särskilt goda att klara av en välkomnande anpassning till vår bygd.

På många orter i landet har man startat samtalsmöten mellan flyktingar och svenskar, dvs. man träffas två och två över en kopp kaffe eller te och pratar en timme om vad som helst. I Västerås har detta blivit så populärt att man får stå i kö (om man är svensk!) för att komma till ett sådant samtal. Något för Nävarnas hus med sitt goda kaffe?

För min egen del ser jag flyktingströmmen som visserligen problematisk, men mest som en möjlighet att utveckla vårt land och vår bygd, så att det blir ännu bättre.

Rolf Hedquist, Villvattnet