För varje dag blir det sex minuter längre dagsljus. På en vecka blir det trekvart. Vårvintern som börjar nu är fantastisk. Bländande vit kristallisk snö, dagsmeja, kalla nätter, men takdropp och småningom dagsmeja.

Det är 100 gånger ljusare en solig marsdag än en junidag. Skidåkare och skoteråkare har sina högtidsstunder nu. I Villvattnet körs det släde varje dag i stillhet och andlös skönhet. Hästarna trivs, för det är varken mygg eller knott eller broms som plågar. För varmt är det inte heller. Årets bästa tid är nu tror jag vi tycker som har lyckan bo i Västerbotten.

Innan vi flyttade till Villvattnet hände det nog att jag längtade efter sommaren. Det gör jag inte längre. Varje årstid har sin tjusning. Hösten med jakt och hög klar luft. Midvintern med kyla, snö och jul. Vårvintern är, som jag skriver ovan underbar. Sommaren är efterlängtad så klart, men vad har den att erbjuda annat än besvikelser. Det regnar för mycket eller för lite, det är för kallt eller för varmt, det är mygg och knott. Och den förväntan som många har blir inte alltid uppfylld.

Fast det är klart att sommaren är fin och jag vill inte vara utan den. Vårvintern slår dock det mesta tycker jag.

En skåning jag träffade tyckte att mars var den värsta av alla årstider. Jag stod som ett frågetecken, för mars i Västerbotten är ju så fin. Men mars för henne var regn och lera och ingen vår.

Ibland tror jag att vi som bor i denna vackra bygd inte till fullo uppskattar vad vi har. Men man blir ju påmind om hur fint det är med kyla, mörker, snö och is när man ser alla de hundratals flygplan som flyger över Villvattnet vid jultid för att barn söderifrån ska få se jultomten i Rovaniemi. För att inte tala om Ishotellet i Jukkasjärvi, som lockar besökare från hela världen.  Fransmän på besök i Villvattnet har jublat över att åka spark. Det franska ordet för spark är förresten ”le sparkstoetting” med betoning på allra sista stavelsen. Sommar med grönska finns överallt. Men vinter med vit snö börjar alltmer bli en sällsynthet.

Med det tilltagande ljuset kommer också optimismen. För en kort tid sedan blev det omstart för arbete med Norrbotniabanan på uppdrag av BBU (Burträskbygdens utveckling). Beslut är taget för några år sedan att den ska gå i östlig dragning förbi Bureå och det är kanske en alltför optimistisk tanke att återigen argumentera för en dragning över Burträsk. Banverket förordade dock en sådan dragning i sin utredning, eftersom den dragningen skulle ge de största samhällsekonomiska vinsterna. Vår tro är att den uppfattningen alltjämt gäller, åtminstone inom gruppen som börjat sitt arbete. Återstår att övertyga alla andra! Att banan skulle bli ett lyft för Burträsk är ingen överdrift! Fast viktigast av allt är förstås att banan över huvud taget byggs.

Optimism finns det redan i Burträsk. Mejeri, glasgrossist, skickliga hantverkare, snickerier i världsklass, utbyggnad av förskola, nyrenoverad simhall, ny plan över samhället, planerad cykelväg till Åbyn, framgångsrika handlare osv. Burträsk genomsyras av optimism och framåtanda, som jag uppfattar det. Och jag tror inte att denna uppfattning enbart beror på att ljuset återvänder.

Rolf Hedquist, Villvattnet