När den unge Torsten Wännström 1938 handgrävde i det så kallade ”Vorsmor-diket” på norra sidan av byn Lappvattnet, Burträsk, hittade han något som påminde om en gammal hatt.

Först fäste han ingen större vikt vid det leriga föremålet utan kastade upp det på en stolpe. Men av någon anledning tog han ändå med tinget hem och efter att ha sköljt av all jord och lera kunde han konstatera att det verkligen var en sliten och nött hatt.

Hatten lades därefter på en hylla ute i ladugården där den sedan glömdes bort under många år.

Men så nästan trettio år senare, nämligen 1966, såldes den till Västerbottens museum i Umeå för 100 kr. Den första bedömningen gjorde gällande att den härstammade från 1600-talet men vid senare C14-analys har man kommit fram till att den är betydligt äldre än så, troligtvis från omkring år 1400.

Det är alltså en medeltida hatt och förmodligen den äldsta som hittats i Sverige.

Hatten som är gjord av brun filt, anses vara av god kvalité och är ett fint hantverk. Den är 47 cm i diameter och har en 18 cm hög kulle.

Man tror att den är tillverkad på en rund trästav och var förmodligen värdefull. Omkring hattens kulle syns fortfarande märken av dubbla snoddar och en sådan hatt bars inte av vem som helst på den här tiden. Vem som en gång i tiden var ägare av denna huvudbonad kan man bara gissa sig till.

Under medeltiden var vår bygd glest befolkat och det fanns inga riktiga körbara vägar utan man tog sig fram till fots, på hästryggen eller via vattenvägarna. Men här fanns ett rikt djurliv och stora naturtillgångar vilket bidrog till att locka hit handelsmän och pälshandlare från när och fjärran. Var det möjligtvis någon av dessa som tappade sin fina hatt? Eller var det månne en biskop med sitt följe på genomresa som förlorade den?

Hur det än gick till när medeltidshatten hamnade i myllan i Lappvattnet lär vi aldrig få veta. Men för att uppmärksamma detta märkliga och unika fynd har byborna med hjälp av pengar från Fornminnesfonden rest en skylt på platsen där den en gång påträffades

Idag finns hatten till beskådan på Västerbottens museum i Umeå.

Margita Tjärnström. text och foto