Hon fick inte flest röster när årets Burträskare skulle utses. Men hon fick väldigt många. Jessika Söderlund, till professionen föreståndare för badhuset i Burträsk, en befattning hon haft i fyra år, var nog inte enda anledningen till rösterna.

Nej, hon har många järn i elden och vill med sitt engagemang arbeta för ett friskare Burträsk där människor kan känna välbefinnande och må bra.

Och hur gör man det, undrar jag.

- Jo, genom att satsa på barnen. Barnen ska tycka det är roligt att vara burträskare, föra med sig det tänkandet till nästa generation och på så sätt vara de som vill bo kvar i samhället och utveckla det ännu mer.

Valborgsmässofirandet är en sådan aktivitet. Barnen ska känna sig välkomna och det ska vara gratis för dem medan de vuxna får betala en slant för sitt fika.

Och barn är man tills man är myndig.

-Det är samhörighetskänslan jag vill åt , säger Jessika som visserligen är drivkraften bakom arrangemanget men betonar de övriga organisationerna som gjort projektet ”Burträsk tillsammans” möjligt; Majblommekommittén, Filadelfia, Kyrkan, Röda Korset och så Badhuset.

En annan aktivitet som föreningarna satsat på är skyltsöndagen där alla barn får var sin julklapp.

Sponsorer är ortens företag som naturligtvis ser en vinst i att burträskarna vill fortsätta vara burträskare.

Men Jessika nöjer sig inte med att vara en drivkraft i det projektet.

För fjärde året i rad arrangerar nu skidklubben aktiviteter för barn. Och skidtävlingen Sälen-Mora står hon också bakom.

Jessika hamnade i Burträsk när hon gick travutbildningen på Naturbruksgymnasiet i mitten på 90-talet. Där träffade hon Marcus från Åbyn som ansvarade för andra hästkrafter på skolan än de fyrbenta. I dag bor familjen på Marcus hemgård och har utökats med barnen Oskar 10 år och Isabell 7 år.

Dom gillar att åka skidor. Just den här dagen när jag träffar Jessika är det påsklov och barnen ska strax iväg till Bygdsiljum för lite utförsåkning.

För det blev för lite snö för att Kvarnberget skulle hållas igång denna säsong, en aktivitet som Jessika också är drivkraften bakom.

- Jag tycker det är roligt att vara med där det finns visioner och möjligheter, menar Jessika som därför tackade ja att engagera sig i OK:s föreningsstämma.

Men det är inte nog med det.

Varje påsk och sommar drar familjen till Ripfjäll varifrån hennes morföräldrar kommer . Och vad var då mera naturligt än att acceptera ett styrelseuppdrag i Ripfjälls byaförening.

Från Stensele kom hon för att ägna sig åt hästar på Naturbruksgymnasiet. Det blev nu ingen travkarriär , istället studier på en friskvårdslinje. Jobb på Eddahallen, praktik på badhuset i Burträsk där hon nu varit i elva år.

Vilka nya projekt blir det , undrar jag.

- Just nu räcker det.

Jobbet på badhuset kräver sitt, hon har rätt fria händer att tillsammans med personalen utveckla verksamheten där. Gruppträning på olika nivåer, 20 pass i veckan organiseras såväl i träningslokalen som i vattnet.

Ylva Hedquist-Hedlund, text och foto